|
Visan om Kristineberg Melodi: ”Där näckrosen blommar”
|
| Dags att plocka fram dragspelet eller gitarren och testa "Visan om Kristineberg". Melodi: "Där näckrosen blommar". Det är Ulf Mannberg, som bodde i samhället under 40-talet, som skickat in den. Hans pappa, Axel Mannberg skrev en hel del dikter och bl a denna visa om hur Kriberg växte fram. |
|
Långt in i urskogens marker Kuperad med myrländ natur Långt bort från bebyggelsens trakter Där vilddjuren ligger på lur. Det är forntidens Kri-berg jag menar som i villande skogen då fanns som blott besöktes av lappar och renar och åt ödemarken då skänkte sin glans. Tystnaden i natten bröts nu av skidrasp som kom Varg och lodjurskatten spände sin rygg för språng. Men vid myrens glänta kom fram uti nattmånens glans, en yngling med en jänta ja hon var kvinnan hans. Här under storskogens susning fann de ju vildmarkens tjusning från nätter till dagarnas ljusning ja här, de ville reda bo. Här uppe på berget de byggde en hydda av skogarnas fur som skulle från kyla dem skydda samt för vilddjuret som låg på lur. Och snart syntes brodden på tegen som brutits och odlats, för hand men torvan, ja jorden, var deras egen långt bort, till skogsbrynets rand. Vår i vildmarksnatten störes av fåglarnas lek. Rip och orrhaneskratten Lockar nu honan till smek. Liver här det sjuder var buske i marken, får sav Vår uti trädkronor ljuder För vinterbojan brustit har, Nu efter vårsolens strålar vårbäckar rinner och porlar Och vildmarken ymnigt sig prålar våren i vildmarksstil. De åren nu redan förrunnit båd sonen och sonson tog i. De malmen i berget har funnit och drömmer nu om industri. De drömmer ej ödemarksdrömmar De jungfruliga markernas sång. Som lockade paret vid myren att här reda boet en gång. Romantikens skimmer bleknat för gulhård metall, en sten med svavelskimmer gör skälen hård och kall. Var fanns nu vildmarksdrömmen med skogarnas sövande sus samt den porlande fjällbäcksströmmen och vårnattens livande brus. Här har nu en oro, upprunnit en penningens makt de har funnit blott värdet i berget utvunnits penningens slav de blev. Nu människan vildmarken tämjer barbariskt och hårt de går fram. Kalhugger skogen och bränner berövar skogen dess charm. Ohejdat skriden den skara Som kämpar för dagligt bröd, De aktar ju ej någon fara, Dess väg är ju liv eller död. Släggans slag mot stålet och rallarens skråliga takt de skrider så mot målet ingen kan stoppa dess makt. För penningmatadoren han bjuder ju på en lön den som nu icke vill ta den får ställa sig i kön. Här fanns nu den arbetslösa skaran som kämpar mot den hungrande maran och då föga de aktade faran arbete var deras krav. Bergslagsmän kommer till Norden gruvmännens tekniska kår de gräver hål ned i jorden där berghäll ej hindra dem får. De spränger nu lastar och bygger snart schaktet kan tagas i bruk att frakta upp malmen ur djupet med dånande skrämmande ljud. I gruvans dunkla tunnlar ej bergakungen får ro, nu borr och lastmaskiner i urberget söker hans bo. De vill hans skatt beröva de skyr ej nå medel som finns halten i malmen de vill pröva och räkna i guld nu dess vinst. Kallt göres nu upp en beräkning Vildmarken här får sin vräkning och djuren de flyr, tar betäckning i undran av vd som sker. Dagarna går och så tiden gruvan här blir verklighet I dagspressen löpsedelsidan man läser i fetstilnyhet. Att Kri-berg modernast i landet som sörjer för arbetarnas väl allt går här på löpande bandet ja här finnes icke nån träl. På myren ned vid gläntan nu växer ett samhälle fram här byggdes med förväntan gårdar, ja vägar, plaskdamm. Men den hårda karga naturen dock illa inkräktaren såg, som skövlade sköto ned djuren och lömskt uppå passen nu låg. Kapitalet var ju dock makten, som här kommenderade takten och alltjämt diktera kontrakten på arbetets strävsamma slit. Men landet nationen ja staten de fann här en tillgång att få, åt folket de räddade maten, och höjde den upp en nivå. Den välkommen var uti krisen, som hotade kväva vårt land en metall som stod sig i prisen och som band oss vid importens band. I Västerbottens bygder befolkat med idoga män, nu gingo stora skaror arbete ej fanns för dem. Med Kri-berg kom nu en ljusning för länets befolkning så stor sökandes antal blev en rusning som hit upp till urskogen for. Full sysselsättning fanns då ej i Norden fattigdom och armod sågs vid borden och darrande av skräck, så lades orden om arbete här fanns att få. Men arbetets kvalfulla dagar som präntats i minnenas blad när urberget offer nu tager den skonar ej någon till grad. När skuten från valvet så faller och krossar en make en far betalning för rövade metaller kamraten och vännen det var. Tystnaden den djupa i Folkets hus stora sal, där Hedras nu kamraten men ej med nå stora tal. Bistra hårda, miner man finner i anletens drag som djupt uti tankarna tänker kanske den nästa blir jag. Parentation de håller över Brodern som snart nu skall sänkas i jorden med tre skopor mull och så orden att jord du skall åter bli. Men tiden om är skall försvinna och malmen i berget ta slut av Kri-berg vi skola finna att boplats här funnits förut. När seklernas folk skola komma och finner av lämningar här ett folkslag som levde i grottor där vildmark & urskog nu är. Den tysta vildmarksnattan åter skall lämna sitt bo till varg och lodjurskatten och djuren som här funno ro. Skogsfuran åter skall susa ur pampiga kronors barr och fladdrande norrsken skall lysa drapera vårt nordländska arv somrar och vintrar här ska randas och tider och skeden förvandlas och människan med jorden skall handla handla till folkens rätt.
|
|
Texten är förkortad, men räcker ändå i ca 9 minuter. Smärre justeringar har gjorts för att texten ska passa melodin. |
| Stefan Åström |
| Axel Mannberg |