Undertecknad kom till Kristineberg redan år 1938 under den första

utbyggnadstiden från Bolidens gruvsamhälle.

Min Far Sven Thorné, som tidigare varit med och sökt malm i

Västerbottensfälten, blev tillfrågad om han kunde ta

steget att starta Kristinebergsgruvan.

Stor familj

Vi var en stor familj, jag hade fem syskon med mig till Kriberg.

Min mor Gerd Thorné fick en stor flytt att ta itu med.

Vägarna var inte de bästa på den tiden utan det var en mödosam

resa man fick vara med om. Undertecknad var bara 4 år, när jag

fick lämna Boliden, där allt fanns tillgängligt.

Skolan

Men farten var uppdriven i Kriberg, Snart fanns det en Brukshandel

-Konsum-Post-Telegraf-Kiosk, men skolan saknades.

Min minsta syster Inga Thorné fick ta sig till Björksele, där

hon fick börja. Bespisningen fick hon hos kyrkoherden, där

alla fick något i sig.

Senare kom en barack till användning, där min far Sven Thorné

hade sitt provisoriska kontor! Den fick Lycksele kommun

överta för de elever ,som var skolpliktiga.

Men det vara inte så länge. En "blöt matta" lades på ett runt elek-

triskt element för att torka.

Senare på kvällen brann den provisoriska skolan ner.

Ja, en ny folkskola byggdes på kort tid upp på den plats den

nu är belägen.

På hösten 1941 fick undertecknad och mina skolkamrater ,som

var skolmogna börja. Således de som var födda 1934.

Skolformen blev en B:2 folkskola, där alla elever fick gå i samma

klass. Vår folkskollärare var Ingeborg Norberg, senare

gift Holm.

Vi blev med andra ord pionjärer vid den nya skolan.

Samhället byggs

Andra världskriget hade brutit lös i Europa. Det var hårda tider

för alla i vårt lilla Kriberg!

Folk strömmade till ifrån hela Sverige för att söka jobb, och jobb fanns

det överallt. För den som ville och kunde arbeta.

Min far Sven Thorné såg vi sällan hemma i vårt hem. Han var fullt

upptagen med allt han skulle klara utav för att få igång samhället.

Vägar-vatten-avlopp-elkablar drogs fram för att försörja alla hus, som

tillverkades i snickerifabrik på löpande band. Den låg inte så långt

ifrån Kronåsvägen. Mitt i samhället ungefär. "Klot-Johan Johansson",

basade över det hela. Med den energi han hade inombords.

Till god transportör hade han Carstedt, som innehade lastbil för

att transportera virke ifrån sågen i Hornträsk!

Grävmaskinist var Nordahl, som grävde ur alla husgrunder, där så

behövdes för husen. Han jobbade även nere i ”Grusgropen”" för att lasta grus

till vägbyggena i Kriberg.

Vattenledningsrören isolerades med urborrade timmerstockar, för att

de skulle klara den starka kölden, -41 till -45 grader. Åren 1940-1943!

Maten

Ett "Svinhus" byggdes för att förse befolkningen med griskött. En man åkte

runt och samlade ihop avfall ifrån hushållen. Jag var med en gång 1942, när det

slaktades över 30 grisar. Ett minne jag aldrig glömmer. Och åt vi inte griskött,

hade vi tillgång till renkött ifrån lapparna. Vi hade med andra ord en "hushållsren",

varje år.

Därtill fanns det massor med morötter-potatis-kålrötter i en stor källare, där

familjerna fick ta del utav.

Statsministern på besök

Under kriget kom vår statsminister Per-Albin Hansson och statsrådet Möller på

besök. De fick bo i de "extrarum", som fans i det hus vi bodde uti. Det var alltid en massa

folk som dök upp. Många hade specialuppdrag för att sätta igång olika maskiner såsom

gruvspel-elmotorer-pumpar-fackfolk ifrån ASEA -ATLAS-COPCO för att klara

lufttillförseln till alla orter och borrmaskiner.

Kriget

Jag minns även när "Knubbfabriken" byggdes nere i Hornträsk, för att klara magirus-bilarnas

bränslebehov.

Men det fanns därtill stora beredskapslager med bensin-diesel-gummidäck nere i gruvan.

Runt hela Kriberg fanns "luftbevakningstorn", där det hela tiden fanns folk för att bevaka luft-

rummet runt Kriberg.

Inkallade soldater var placerade runt Kriberg i baracker för att skydda samhället ifrån anfall.

Ibland kom det tyska flygplan så kallade kurirplan ifrån Norge, som flög över Kriberg,

glömmer aldrig då jag slängde mig i ett dike på vägen upp till Kristinebergsgården.

En gång nödlandade ett flygplan på Hornträsk, Piloten fördes med polisens hjälp till

Skellefteå.

Ja, minnena är många.

Thornégården

Huset vi bodde i hade många funktioner.

1. Restaurang och övernattning för olika befattningshavare för

att klara utbyggnaden. Många var tekniskt kunniga.

2. Husets källare var huvudskyddsrum för alla boende i närheten.

Fick en gång vara med om flyganfallslarm, då sirenerna larmade!

Larmet kom ifrån gränsposteringen vid norska gränsen!

Vi fick sitta en bra stund, innan "Faran över" gavs!

3. Vi hade hemvärnets ammunitionsförråd i källaren!

4. Huvudströmbrytaren för att släcka ner Kriberg fanns även i källaren.

5. Huvudbrytaren för den upplysningen Kriberg fanns söder om vägen

till Björksele. Den skulle slås på vid flyganfall.

6. Den konstgjorda sjön nedanför platsen vi bodde vid, var en branddamm och

fick namnet "Thorneträsk" !

Carstedt

Vintrarna var kalla i Kriberg. Det var många vintrar vi hade över -43-45 grader,

och ungefär 2½ meter snö!

Carstedt hade det jobbigt med snöplogningen i Kriberg! Men han skaffade fler

lastbilar med tiden.

Han lärde mig och en kamrat köra lastbil ! Min far fick aldrig vetskap

om det hela, och tur kanske det.

Vi följde med Carstedt när vi var lediga ifrån skolan, och fick då sitta i hans knä för att

styra den tunga lastbilen. Min kompis var Eskil Söderström, hans far jobbade med

lastbilarna och linbanans drift.

På hösten kom lapparna med renarna förbi Kriberg. De kunde vara cirka 2.000 -3000 stycken

som skulle ner till kusten ifrån fjällen.

Arbetsmiljö

Min far, Sven Thorne´, var rent socialt mycket mån om att

hans medhjälpare skulle ha ett bra liv tillsammans med sin familj!

Kontrollen var stor i Kribergsgruvan,för att allvarliga olyckor inte skulle ske.

Han gjorde ofta kontroller nere i gruvan för att förebygga olyckor.

Jag vet att han hade en kontrollpanel, på sitt kontorsrum för att luftpumpar-

-vattenpumpar – gruvspel-elström fungerade ordentligt.

Att alla som var nere i gruva,var tvungna att gå igenom en vakt, som

kollade upp att man kommit upp ur gruvan.

Att pannlampan blev laddad, tills nästa arbetspass.

Att man hade en specialmatsal där de kunde inta sitt kaffe och mat

de hade med sig.

Att arbetarskyddet fungerade med allt det innebar. Han satt med i en

utredning i Stockholm för att ordna upp arbetsmiljöskyddet för

Sveriges Gruvarbetare.

Innan någon fick lämna omklädningsrummet, skulle alla duscha och

gå igenom ett solarium för att deras hälsa skulle bli bättre och starkare.

En distriktsläkare doktor Odelman hade mottagning i Kriberg, dels för

alla anställda och familjen. En företagssköterska fanns där hela tiden

för att tillse att alla fick hjälp när så krävdes.

Tjänstebilen

Min fars bil var en tjänstebil, som kunde användas även som ambulans. Den

drevs både på gengas och bensin när något var brådskande.

En gång råkade han ut för att han snabbt måste hem till Kriberg, då släppte PVÅ-vagnen

med gengasaggregatet. Men som tur var hade han bensin i tanken, så

färden kunde fortsätta åter till Kriberg.

En utav hans chaufförer var Sven Andersson, som tidigare körde bussen

mellan Skellefteå - Kriberg tidigare med alla förnödenheter, som behövdes till Brukshandeln

i början. Innan en turbil insattes för att ta med allt i postdiligensen.

Flytten

Ja det finns många minnen ifrån Kriberg. När jag kom ner till Falun, dit vi flyttade för att min

far Sven Thorne´skulle överta ansvaret i Garpenberg, efter det stora ras som inträffade

där innan vi flyttade ifrån Kriberg 1943 vid Jultid!

Om Thorné stannat

Det var en stor omställning för oss alla denna sak! Det hade nog varit bättre att min far

stannat kvar i Kriberg. Då hade helt säkert mycket varit annorlunda för hela Lycksele

kommun.

Troligen hade linbanan förnyats med bättre linor, så att man kunde fraktat större mängder

slig ner till Boliden och Rönnskär!

Linbanan var ju en "miljövänlig fraktmetod" !

Bäst kanske hade varit med en järnväg från Lycksele till Björksele-Kriberg-Sorsele!

Man visste ju redan då att det fanns stora malmkroppar med guld-silver-bly-svavelkis

i den stora malmådern som sträcker sig enda ifrån Boliden till Rackejaur!

Framtiden

Vi får hoppas att det kommer igång ordentligt i Kriberg för framtiden. Man är ju under 1.000-meters-

nivån nu med en transport.

Har många gånger tänkt flytta åter till Kriberg, nu när jag är pensionär, vi får se vad som sker i

framtiden. Skulle gärna vilja komma åter till Vindelälvsbygden. Kanske någonstans ovanför

"Ståseleforsen"! Dit tog jag mig med cykel ifrån Kriberg med andra kamrater på sommarlovet, var då

mellan 8-9 år gammal! Vi fiskade röding och harr med fluga och mask!