|
Strax innan maskinborrare Johan Olofsson skulle gå av sitt skift, 107,6 meter under jord i Kristinebergsgruvan sköt han ett sista skott. Allt verkade vara precis som vanligt när han lämnade jobbet. Klockan fem följande morgon, 29 november 1946, kom hans arbetskamrat, Albert Jönsson till brytningsrummet och skulle fortsätta med arbetet. Han möttes av en märk- lig syn. På bergväggen framträdde en Kristusgestalt i silverglänsande vit cerisitkvartsit inramad av mörkare kloritkvartsit. Jönsson gick till sina arbetskamrater och berättade att han hade fått en ”rumskompis”. De följde honom tillbaka och tittade på den ovanliga formationen. Jönsson fortsatte med sitt arbete och varje gång han riktade sin pannlampa mot bergväggen framträdde Jesusgestalten. Vid åttatiden kom gruvfogden, Erik Eriksson på sin inspektionsrunda. Det var frukostrast, inga arbetare var kvar i rummet, men när han som vanligt lät blicken fara över de nya borrfälten för att kontrollera att allt var i ordning, upptäckte även han fenomenet, utan att någon förvarnat honom. När han sedan fortsatte sin runda till andra brytningsrum, berättade han om bilden och efter frukost var det flera arbetare från andra orter som be- sökte gruvrummet. Gruvkartör och fotograf Helmer Andersson tillkallades och formationen fotograferades. När Johan Olofsson kom till sitt eftermiddagsskift, mötte han Jönsson som sa: ”Du har en bild på väggen”. Olofsson trodde att man satt upp ett vykort eller liknande, men när han kom längst in i rummet framträdde Kristusbilden även för honom och han blev helt förstummad.
|
Bilden färglagd av Sven Bergström
|
Helmer Andersson med sin kamera och blixtaggregat vid ett av sina uppdrag nere i gruvan. Det var i samband med att han fotograferade Kristusbilden. Helmer var född 1915 och dog 1984. Han kom till Kristineberg som 24 åring men började sin gruvbana i Rävliden. Var allra först med och byggde vägen mellan Björksele och Kristineberg.
|
Om sprängningsverkan hade fortsatt eller väggen fått en stöt med skrotningsspettet hade bilden inte uppstått, men det märkliga var att bilden visade sig. Redan dagen efter kunde man läsa i Västerbottens Folk blad att ”Kristus framträder i skifferlager” och tisdag den 3 december publicerade Norra västerbotten en bild med text. Dåvarande platschef, gruvinspektör Bertil Israelsson, som befann sig på Svenska Gruvföreningens kongress i Stock- holm, reste genast hem till en telefon som ringde oavbrutet. Både enskilda och tidningar ville ha information. Även N.O. Nolander som var komminister i Björksele, vid den tiden ville besöka gruvrummet. Kontorschef Brandt, platschef Israelsson och komminister Nolander åkte ner tillsammans och upplevde där, som de beskriver - en ”andaktskänsla”. Ryktet om Kristusbilden spred sig och många vill själva besöka platsen och se fenomenet. Det var strapatsrikt och riskabelt. Man fick åka hiss ner till 120-metersnivån och sedan klättra uppför en lodrät stege 13 meter upp. Många behövde hjälp och arbetarna blev hindrade. Man tvingades bestämma vissa ”besökstider” för att det skulle fungera. Reaktionerna från besökarna varierade. Vissa föll på knä framför bilden medan andra menade att det kunde föreställa vilken mansfigur som helst i fotsid mantel, t.ex. Moses. Arbetet med gruvbrytningen måste dockk fortsätta och bergrummet fylldes med grus. Bilden började även mörkna och efter ca. två månader syntes bilden inte mer.
|
